Efter 1809 hörde Finland inte längre till Sverige, men ryskt var det inte heller. Vad var det då? I Åbo, som fortfarande var landets enda universitetsstad, svarade en generation unga lärda: Finland är en nation, och dess själ lever i språket och de gamla sångerna. Historikerna kallar dem Åboromantikerna.
En ny generation
- Ingen riktig förening. Åboromantikerna var unga intellektuella som verkade i Åbo på 1810- och 1820-talen. De bildade ingen formell sammanslutning, och de var ofta oense sinsemellan Väldokumenterat.
- Namnen. Bland dem fanns Adolf Ivar Arwidsson, Johan Jacob Tengström, Anders Johan Sjögren, Axel Gabriel Sjöström och Carl Axel Gottlund. Carl Niclas Keckman var en av de få som också skrev på finska Väldokumenterat.
- Idéerna. De inspirerades av den tyske tänkaren Johann Gottfried Herder, som lärde att ett folks ande lever i dess språk och folkdiktning. Deras finländska förebild var Henrik Gabriel Porthan (hållplats 23) Väldokumenterat.
- Svensk penna, finska drömmar. De skrev nästan bara på svenska, de bildades språk i Finland. Men de var övertygade om att finskan måste bli ett skriftspråk för kultur Väldokumenterat.
Tidskrifter och tidningar
- Aura och Mnemosyne. Gruppens första tidskrift var Aura (1817–1818). Den följdes av den mer ambitiösa Mnemosyne (1819–1823), uppkallad efter den grekiska minnesgudinnan Väldokumenterat.
- En tidning på finska. År 1820 grundade Reinhold von Becker Turun Wiikko-Sanomat, ett finskspråkigt veckoblad som skulle vara en förebild för gott språk. Becker skapade många nya finska ord Väldokumenterat.
- Censurerad. När Turun Wiikko-Sanomat stödde det grekiska frihetskriget förbjöds tidningen att trycka utrikesnyheter Väldokumenterat.
- För politisk. År 1821 startade Arwidsson och Gustaf Idman-Idestam Åbo Morgonblad, som ofta kallas Finlands första politiska tidning. Den kritiska tonen retade myndigheterna, och tidningen drogs in samma år Väldokumenterat.
Arwidsson får betala priset
- En stigande stjärna. Arwidsson, född 1791 i Padasjoki, blev filosofie doktor och docent vid akademien 1817 Väldokumenterat.
- Avskedad. Efter Åbo Morgonblad miste han sin tjänst 1822. År 1823 flyttade han till Stockholm, blev svensk medborgare och fick arbete vid Kungliga biblioteket, som han senare ledde Väldokumenterat.
- Mottot. Han tillskrivs de berömda orden ”Svenskar äro vi icke längre, ryssar vilja vi icke bli, låt oss alltså vara finnar”. En del historiker tror att J. V. Snellman myntade frasen, andra att den knöts till Arwidsson i efterhand Omstritt.
- Hemma till slut. Arwidsson dog i Viborg 1858 och begravdes i Finland. Elias Lönnrot skrev verserna på hans gravsten Väldokumenterat.
På jakt efter de gamla sångerna
- Gottlund på resa. Studenten Carl Axel Gottlund samlade finsk folklore 1815–1816, och 1817 tecknade han upp ett femtiotal dikter bland ättlingar till finska nybyggare i Dalarna i Sverige Väldokumenterat.
- Drömmen om ett epos. Gottlund föreslog att de gamla sångerna, om de samlades in, kunde fogas samman till en stor helhet, en finsk Homeros. Tjugo år senare gjorde Lönnrot något liknande Troligt.
- Förlorat i lågorna. Äldre samlingar av folkdikter som förvarades vid akademien förstördes i branden 1827 (hållplats 27) Väldokumenterat.
Hur vet vi det?
Åboromantikernas tidskrifter, tidningar och avhandlingar finns kvar, liksom många av deras brev. Eftersom de aldrig var en formell sammanslutning diskuterar historikerna vem som hörde till kretsen och hur eniga de var. Berömda citat, som mottot ovan, är svårare: de har upprepats så ofta att det är svårt att säga vem som först sade dem.