Åren 1695 och 1696 slog somrarna fel, den ena efter den andra. I slutet av 1697 var kanske en tredjedel av Finlands invånare döda. Hungersnöden räknas till de värsta katastroferna i Finlands historia, och i Åbo fyllde den rätten med hungriga barn.
Två somrar som slog fel
- En kall sommar. Sommaren 1695 var mycket kall. Rågen sägs ha stått och växt ännu den 6 augusti, och en tidig frost förstörde sedan det lilla som hade mognat Väldokumenterat.
- En märklig vår. Januari och februari 1696 var ovanligt milda, men i mars kom kylan tillbaka. Sedan föll mycket snö, och när den smälte försenade översvämningarna arbetet på åkrarna Väldokumenterat.
- Inget kvar att så. Också skörden 1696 slog fel. Efter två dåliga år fanns ingen säd kvar att äta och ingen att så till nästa år Väldokumenterat.
- Inte bara Finland. Kalla och regniga år förde hungersnöd till stora delar av norra Europa: Frankrike 1693–94, Norge 1695–96 och Sverige, Estland och Finland 1696–97. Ämne 2 förklarar varför vädret var så hårt Väldokumenterat.
Barkbröd och tiggare
- Nödföda. Man bakade bröd av tallens innerbark och blandade malen halm i det lilla mjöl man hade. En del åt mossa. Nödfödan fyllde magen men gav lite näring, och redan 1696 orsakade den dödlig diarré Väldokumenterat.
- På vägarna. Svältande familjer lämnade sina hem för att tigga. De gick från gård till gård och vidare till städerna, och de förde sjukdomar med sig till orter som Åbo och Stockholm Väldokumenterat.
- Dödsåret. Dödligheten var störst våren och sommaren 1697. Många dog inte av svält enbart: försvagade av hungern dog de i rödsot, fläcktyfus och tyfoidfeber Väldokumenterat.
- En tredjedel av folket. Ungefär en tredjedel av Finlands invånare dog, kanske 150 000 av 500 000. I Estland dog ungefär en femtedel och i Sverige ungefär var tionde Troligt.
- En pojkkung. I april 1697, mitt under hungersnöden, dog kung Karl XI. Hans son Karl XII var bara 14 år. Inom tre år låg han i krig, och det kriget skulle föra ryska arméer till Finland (hållplats 20) Väldokumenterat.
Hungriga barn i Åbo
- En stad med förråd. Historikern Veli Pekka Toropainen har studerat Åbos rättsprotokoll från svältåren. Enligt honom hade många stadsbor lagt upp goda matförråd, och det fanns hela tiden mat till salu i staden. De fattiga stal ur förråden Troligt.
- Rätten full av tjuvar. Åren 1696–1698 gällde de flesta målen i Åbo rådstugurätt och kämnärsrätt stölder, och många av tjuvarna var barn. De flesta hade kommit in från landsbygden, skickade av sina familjer eller på egen hand, eftersom maten var slut hemma. Få var från själva staden Väldokumenterat.
- Fler barn än vuxna. Fler barn än vuxna greps för stöld. Nästan alla vuxna som bodde i staden hade ett arbete eller ett yrke. De flesta vuxna som stal mat var kvinnor vars egen lilla näring hade rasat under hungersnöden Troligt.
- Vad de tog. Bröd, ost, mjöl, råg och torkat kött, men också linnegarn, kläder och börser, som kunde säljas eller bytas mot mat hos månglerskorna på torget Väldokumenterat.
- Medlidande och hat. Stadsborna mötte tiggarbarnen med allt från medlidande till rent hat. I mars 1697 stämde en assessor i hovrätten en lam tiggarpojke, Matts Johansson, för att han spred historien att assessorns folk hade misshandlat honom. Matts kröp in i rättssalen på knäna. En kvinna hade gett honom varmt öl och bröd, andra hade visat bort honom, och till slut tog landshövdingen, friherre Lorentz Creutz, in honom i sitt hem Väldokumenterat.
- Ett öppet slut. Mannen som hade misshandlat Matts var inte i staden, och målet avslutades aldrig. Toropainen tror att Matts fick någon ersättning utanför rätten, eller att han svalt ihjäl. Vi vet inte vilket Omstritt.
- Straffen. En tjuv måste ersätta det stulna och i böter betala tre gånger värdet. Barn under 15 år piskades vid rådstugans port och äldre tjuvar vid skampålen, och sedan förvisades de från staden. Många kom tillbaka Väldokumenterat.
- Halsjärn och stock. Brita Thomasdotter från Tavastkyro var piga i en köpmans hus. Hon hade stulit mat och sålt en del av den. Stölderna var värda 18 daler och 28 öre kopparmynt. Hon kunde inte betala böterna och fick därför stå i halsjärn på torget och piskas. För att hon hade svurit inför rätten och brutit mot sabbaten dömdes hon dessutom att sitta två söndagar i stocken vid kyrkdörren Väldokumenterat.
Hur vet vi det?
Protokollen från Åbo rådstugurätt och kämnärsrätt för år 1697 finns kvar i Riksarkivet i Finland. Toropainen har läst dem och återberättat fallen på den här sidan. De ger barnens namn, ålder och hembyar, och till och med deras egna ord inför rätten. Dödstalet för hela landet är mycket osäkrare. Ingen räknade de döda i hela landet på den tiden, så siffran ungefär en tredjedel är en nutida uppskattning.